Nätdelar

Ungefär halva förstärkaren består av nätdelen. I en småsigalapparat, alltså en CD-spelare, dac eller försteg, behöver nätdelen inte leverera särskilt mycket ström. Den skall istället leverera spänning, vanligen +/- 5-18V. Det är totalt ointressant hur stor nätdelen är så länge den ström som går att få ut ur den motsvarar förstärkarens strömförbrukning. Däremot är det oerhört viktigt att spänningen är så ren och stabil som möjligt och att nätdelens undertryckning av störningar är hög. Nätdelar med hög störundertryckning och bra reglering är både stora och dyra.
 
Även ett slutsteg har en småsignaldel, drivsteg, där strömmen är ointressant, men där det är viktigt att spänningen är ren och stabil. En nätdel som lämnar en ren och stabil spänning som är så hög att den kan mata drivsteget i ett slutsteg är ganska kostsam. Därför låter man oftast utgångstransistorernas nätdel spänningsmata drivsteget. Det betyder att allt rippel och alla störningar som finns där hamnar på förstärkarens utgång med ett resultat som varierar med förstärkarens störundertryckning.

Används en separat nätdel eller spänningsdel till drivsteget så innebär det alltid att förstärkarens störundertryckning ökar med ett bättre ljud som resultat.

Många slutsteg har gigantiska nätdelar, trots att de är avsedda att används i hemmiljö. Det beror på att ett slutsteg som inte har en egen matningspänning till drivstegen låter bättre med en större transformator och större kondensatorbank. Det här är ett ganska trubbigt sätt att spänningsmata drivsteget. Dels så är det dyrt, men det är även undermåligt därför att en spänning som är tappad direkt från slutstegets kondensatorbank inte är speciellt stabil, inte ens om man fyller hela förstärkaren med kondensatorer. Att ordna en med en egen spänning till drivstegen är alltså både billigare och bättre.

Facit finns i form av mina slutsteg A90 och A906. När HiFi & Musik testade A90 så upplevde de A90 som en 100W förstärkare. A90 klipper vid 50W RMS i 8 ohm och kan alltså inte lämna mer effekt i en vanlig 8 ohmshögtalare. Vid normal lyssning så utnyttjar man en stor del av förstärkarens effekt, utan att uppleva att ljudet känns "klent" eller att det saknas "kräm".

A906 fungerar på samma sätt som A90, med den skillnaden att drivstegens matning har en ännu mer sofistikerad reglering vilket konkret betyder egna lindningar i transformatorn, ett mycket påkostat system för likriktning och filtrering och en ännu bättre spänningsreglering. 

Själva effektsteget i ett slutsteg behöver ström för att kunna driva högtalarna. Strömmen måste vara så stor att den motsvarar den spänning som förstärkaren lämnar. Denna nätdel ordnar man genom att likrikta spänningen/strömmen från förstärkarens transformator och sedan förvara denna i några stora elektrolytkondensatorer, kondensatorbanken. Likriktaren laddar endast elyterna när sinusen från trafon håller dess polaritet vilket betyder att elyterna fungerar som snabbladdningsbara batterier. Skall förstärkaren kunna leverera 4A kontinuerligt så behöver elyterna vara på 5-6000uF. Det finns inget behov av större, det räcker även för avsevärt högre momentana strömmar.





Det finns inget behov av att ha en stabil spänning på utgångssteget i ett slutsteg. Belastningen, när man spelar musik, ger ett rippel på maximalt några få volt . Det kan inte påverka ljudet varken positivt eller negativt. Om däremot drivsteget använder samma nätdel som utgångssteget så betyder det att drivsteget matas med en ostabil spänning som är nerlusad med störningar. Störningarna kommer att variera med belastning, dvs ljudet kommer att ändra sig när man höjer eller sänker volymen. Det är naturligtvis en fullständig katastrof för ljudet. För att råda bot på detta, utan att lägga pengar på en komplicerad högspänningsregulator, så använder vissa tillverkare väldigt stora elyter. Större elyter ger den fördelen att de undertrycker högfrekventa störningar bättre och att de håller spänningen stabilare vid belastning, dvs man kan spela starkare utan att ljudet påverkas alltför mycket och ljudet blir bättre även på låga nivåer eftersom de stora  elyterna ger drivsteget en renare spänning.

Elyter som är större än 1000-1500uF per kontinuerlig belastningsampere,  i en förstärkare med samma nätdel för både ingångs och drivsteg, gör alltså att drivsteget får bättre förutsättningar att fungera och är en billigare och enklare lösning än att använda en egen, stabil nätdel för drivsteget. Men, ljudet från en sådan förstärkare får aldrig fiolens renhet och dynamik och det skapas ett behov av att maskera och beslöja.

Det enda korrekta är att använda en lika stabil regulator till drivsteget som till övriga småsignalsteg.