På en högtalare är det bara högtalarelementens koner som får ge ifrån sig ljud. Och inte nog med det: Det ljud som konerna ger ifrån sig måste vara ett linjärt resultat av den inmatade signalen. Det betyder att lådor, filtersystem och element måste vara fria från egenljud. Det låter självklart, men faktum är att det ligger mycket arbete bakom en helt tyst design. För så enkelt är det: En högtalare skall i sig vara helt tyst. Först då kan man till fullo njuta av musiken med full dynamik, mjukhet och detaljskärpa.

Eftersom våra högtalare är nästan helt fria från egenljud så är det viktigt att bra elektronik används. De lägger ingen förlåtande slöja över resultatet av obalanserade signalkablar och enkla nätdelar, etc.

Ett enkelt sätt att testa om en högtalare är bra är att knacka på konerna utan att högtalaren är ansluten till förstärkaren. Konerna kommer då att röra sig en del. Sedan kortsluter man terminalerna och knackar återigen på konerna. De skall då vara stumma. Om de inte är det, då betyder det att tråden i delningsfiltrets spolar inte tjock nog och/eller att elementens magnetsystem är undermåliga.


Ibland kan man läsa att små högtalare presterar bra bas. Det är inte sant. En liten högtalare kan inte prestera djup, tydlig och slagkraftig bas. Det är inte fysiskt möjligt. Däremot kan man med ett bra mellanregister och en bra övre bas skapa en illusion av en god basåtergivning. Faktum är att denna illusion är så stark att en liten, välgjord högtalare ofta anses bättre i basen än ett billigt trevägssystem.

Men naturligtvis är det så att en stor, välgjord, trevägshögalare är helt överlägsen en liten högtalare. Ett stort baselement har ett helt annat transientsvar i basen än ett litet element.

Ett litet högtalarelement har en impedansgång med ett stort motstånd i basen. Ett typiskt bassystem med en 6,5 tum bas har en impedans på minst 20 ohm i den djupaste basen, ibland betydligt mer. Det innbär att förstärkaren måste höja sin spänning med minst en faktor 2,5 för att kunna driva lika mycket effekt genom högtalaren i basen som i mellanregistret.

Eftersom alla förstärkare på marknaden, utom våra, har en utsignal som är linjär mot insignalen, så kommer det inte mycket bas ur en sådan högtalare. Dessutom så fungerar delningsfiltret dåligt om impedansen uppvisar så stora variationer.

Genom att lägga in impedanskorrigeringskretsar mellan delningsfilter och högtalarelement så får man en rak impedansgång. Ljudmässigt innebär det en stor fördel då en resistiv last, alltså en rak impedansgång, innebär att filtret kan fungera korrekt. Dock kvarstår problemet med att en liten kon varken har tillfredställande transientsvar eller verkningsgrad djupt ned i frekvens. Det finns alltså inga genvägar. Bas kräver stora koner.


Stridbeckhögtalarna har tillverkats sedan 1960-talet. Vi var först med att laminera våra lådor med viskoelastiska skikt. Tekniken utvecklades av Swedac Acoustic AB i Göteborg. Primärt för bullerdämpning i fartyg, men idag används tekniken även inom industri, fordon och byggnation.